Times are achanging

Orientering

Det är inte så ovanligt att jag går i skogen, åtminstone när jag har hundsällskap. Ibland brakar vi till och med in mellan buskar och snår och hoppas att vi kommer ut på nåt bra ställe.

Orientering har däremot aldrig varit min starka sida. Jag minns (numera med ett leende) då vi orienterade på gy-timmarna i gymnasiet och vår lärare Uffe tålmodigt stod och väntade på oss som kom sist. Rekordet var den gången vi inte bara kom sent till maten, utan också missade lektionen efter. Vi hade nog aldrig fattat (eller brytt oss i) att det var tänkt att vi skulle springa...

Aaron Norbäck, 6 år, från Falun har sedan i måndags med 23 andra barn deltagit i ett sommarläger vid sjön Stångtjärn. På Solskolan fick de leka, bada och lära sig orientering.
- Vad är orientering?
- Det är när man joggar med en kompass runt en sjö. Och så kan man också gå i skogen.
Aaron berättar att en kompass och en karta är ett måste om man ska hålla på med orientering. Han tar en kompass och guidar oss bland träden:
- Man måste titta på den vita och den röda pilen på kompassen. Den vita pilen pekar mot kallt, den röda mot varmt. Nu pekar den vita mot sjön, det betyder att det är kallt i vattnet, säger Aaron seriöst och går vidare i den röda pilens riktning:
- Vi går mot det varma, men det kan ta lång tid, varnar han.
Samtidigt som vi går mot skogen, berättar han om hur man hanterar de farliga djur man kan träffa på i vildmarken.
Ormar ska man inte bli ovän med, man ska helst stå helt stilla tills de har gett sig i väg. Samtidig bör man sparka lite försiktigt med benen.
Björnar är snälla, men kan vara jobbiga om man klappar dem för hårt. Då är det bara att attackera dem. Och så igelkottar! De förstår inte att människor gör sig illa på taggarna.
En lärare kommer och förklarar att han måste ta tillbaka kompassen från Aaron. Hur ska vi hitta tillbaka utan kompass?
- Vi kan göra som rävungar. De följer sina spår i snön tillbaka till mamman. Så gjorde jag när jag var i Sälen.
- Men om det är sommar?
- Då bygger man ett tält och väntar tills en gammal tjej går förbi. Man kan äta blommor eller ta med sig en matsäck. Sedan kan man försöka tala med myrorna och fråga dem om vägen tillbaka. Man måste kunna myrspråk och det kan man lära sig här på Solskolan. Men för att höra myrorna, måste man ha hörselapparat, tror Aaron. Man får inte reta upp myrorna, då spottar de syra och bits. Med fästingarna ska man inte alls prata, de fattar ingenting. Och om man tröttnar, måste man hitta ett djur som man kan rida tillbaka till glasskiosken på, en björn går bra.
- Har du lärt dig allt detta här på skolan?
- En del har jag kommit på själv och en del har jag lärt mig här på skolan. (Falukuriren 08082002)