Times are achanging

Brödrosten igår var en baggis. Idag har jag sett mer... I morse när jag gick till jobbet stod plötsligt ett rådjur på vägen mitt i bostadsområdet. Det är i och för sig inte så konstigt i dessa trakter, men i alla fall första gången jag mötte en till fots. (Mina fötter alltså, har för mig att rådjur så gott som alltid färdas till fots.) Men så nära så att jag fick klappa den kom jag inte. Nåja, det var bara en uppvärmning.
När jag gick hem från jobbet tittade jag in i en trädgård och såg ett sittande djur med lång nos och uppåtstående spetsiga öron. "Åh, en känguru!" tänkte jag. Sen såg jag att det bara (förlåt Selma) var en hund. Men jag skrattade i alla fall gott åt att jag i minst 3 sekunder trodde att jag såg en känguru i en trädgård lite söder om Stockholm. Man har så roligt man gör sej!