Times are achanging

En skön, men lite mystisk kväll, började på Primo Ciao Ciao på Odengatan tillsammans med kusinen P. Åt mitt livs kanske godaste pizza (Isabel) med mozzarella, grillad paprika, grillad zucchini, grillad aubergine, färsk tomat, färsk vitlök, champinjoner, färsk basilika och dessutom extra rucola. Jag började lite försiktigt med vatten, men med så god pizza kändes det rätt att festa loss lite med ett glas vitt också. Vi satt ute även om klockan var sex på kvällen. Våren kommer igen! :)

Sen såg vi Lovestory på Wallmans Intiman vägg i vägg. Första akten var lite mystisk och rätt seg, men det var väl en del som skulle "presenteras". Vi satt längst bak på balkongen så det var väl inte perfekt sikt och hörbarhet (flera sluddrade...), men det funkade. Det som inte funkade var tjejen som sprang ut och in med telefonen och till sist pratade i telefon i vanlig samtalston inne i salongen. Hur tänker folk?

Andra akten var lite fartigare och kändes kort. Och det gick inte alls som jag hade trott... Det är kul när man tycker att det mesta man ser är ganska förutsägbart. Däremot var det ingen "musikalgrej" som jag hade trott. Det stod "rockthrillerkomedi" i annonseringen och jag hade fått för mig att skådisarna skulle sjunga själva eftersom flera av dem är musikalstjärnor. Nu var det istället bandet Fatboy- ett rockabillyband skulle jag kalla dem- som spelade. För det mesta i bakgrunden, men ibland lite mer.

Sammanfattningsvis: Kul att komma ut på nåt, men inte världens bästa föreställning. Det var förresten den sista och jag satt ofta och funderade vilka saker som var "sista-föreställningen-skoj".

Sen joggade jag till Karlbergs station för att hinna med tåget hem. Hann med sex minuters marginal. :) Tillsammans med ca 40 minuters rask promenad från Aspudden till Mälarhöjden (3 km) på förmiddagen, kan det väl anses som tillräcklig motion. Men om bara en dryg vecka är det lång promenad, 12 km, som gäller....