Times are achanging

Oj, vad juni gick fort. Men det berodde väl delvis på att jag jobbade mer än halva månaden. Men nu är det slut på både månaden och snart min vistelse här. Jag har dragit fram allt som ska packas ur lådor och skåp och mer än hälften är också nerpackat. Ute är det bara grått och regnigt så det är väldigt dunkelt i min bunkerlägenhet. Visst var det mörkt redan i vintras, men nu är det en massa löv också så man ser knappt ut...

Det finns bra saker med att komma hem också och en av dem är lägenheten. Det ska bli så skönt att slippa bo på markplan, ha utsikt, ha ljus, beundra min röda hall och bara bo bland egna saker igen. Jag tror också det blir bra att slippa den här slutspurtsstressen "jagmåstehinnamedsåmycketsommöjligt". I fredags var jag inne i stan igen, var uppe i Kaknästornet, i Tegnérlunden och Observatorie-lunden. Köpte ett riktigt fint minne från stan, även om det inte direkt har nåt med stan att göra.

Det började med halvmulen utsikt över Djurgården, Söder, Gamlastan och allt annat. På våning 31, 155 meter ovanför marken.

Inzoomade takåsar sedda från Observatorielunden. Kaknästornet långt borta i högra kanten.

Gustaf Vasa vid Odenplan.


Astrid Lindgrens hus på Dalagatan, med utsikt över Vasaparken. Jag närmar mig lärarrollen igen... Hos Syster Lycklig köpte jag två spel, ett med Pippi som tränar pluttifikationstabellen och ett som behandlar sagofigurer.

Sen blev det ett besök på Konditori Ritorno, "Ett av de få kvarvarande fiken med mycket värme och känsla. 50-talsinredning med underbar atmosfär i en avslappnande hemmamiljö." Faktiskt mest för att jag behövde en toalett... Kombinationen Varm choklad de luxe och kolabit blev nästan för sötsliskigt till slut, men miljön med väl nersuttna skinnsoffor var charmig.